- Never fell apart before!

Jag har alltid älskat att skriva, mina egna långa känsliga texter, men något ni kanske inte vet är att jag ofta skriver dikter, men bara jag själv som får läsa dem, idag är jag extra snäll och lägger upp en för idag känns den så fin!


En vän jag alltid önskat, med tron på risker
När allt kom omkring så var du där
Jag glömmer aldrig känslan då dagar gick och det blev vinter
vi skrev en dröm, tillsammans utan att veta, om ungas missär.
Jag finner inget annat än hop i dig
då tiden var kvar, så kände du för mig
men vi blev avbrutna av glömskan.
kände inte längre igen, mig i gårdagens önskan.
En bred väg skilde på våra ord som snabbt
gick över till tystnad. Glömde du?
Men hur, hur glömde du? Och hur, föll det ner?
Vi hördes ju aldrig mer.
Var det ödet eller livet eller rädsla kanske, ja, rädsla var det!
Ser du! vi skyller aldrig på vår tystnad, det är alltid något annat.
Men vi har förlorat utan att riskera något. Så egentligen har vi inget förlorat.
Men om vi ej förlorat varför känns tomhålet inombords förstorat.
Vi glömde något viktigt, vi glömde ärligheten. Vi glömde bort oss
I verkligheten!


Om en persons tårar kunde hjälpa den att glömma hade jag glömt, men dem påminner bara!
Ber alltid för dig!