- Trouble is what you stand for, and us means double trouble!
- Keep fighting under the rain!
Vaknade imorse, så jävla trött, huvudvärk och ont i hela kroppen. Det har varit så i en hel vecka nu! Antar att det är mitt eget fel eftersom jag inte sköter mina sovetider längre. Särpning på det nu ska lägga mig senast 23.00 idag upp klockan sju imorgon :)
Jobbet idag som vanligt. Slutade vid halv fyra ungefär gick över gatan till 24seven där jag ska börja träna. Vidaare till knutan köpte pasta och sen tog jag tåget hem. Blir lycklig så fort jag kommer genom dörren och ser min bebis sova på soffan i vardagsrummet. Suzan bar upp honom och la honom i vårt rum i sin säng. Han vaknar efter en stund och säger "Mimmi varför går du till jobbet jag älskar ju dig" jag dog, vet ni hur det känns att höra sin bror säga det?! Han är två år (mashalla) han prtar som om han vore 20 och han får mitt hjärta att börja dansa, när jag ser honom kan jag inte sluta skratta. Han är vårt lilla mirakel!
Nu sitter jag bara och tråkar som fan sk snrt ldd hem gossip girl, titt ett tag sen nana. Mamma har köpt pepparkaksdeg som jag smygäter på hela tiden, påminner mig om min barndom när det var jul i Sverige, mamma ville inte att vi skulle känna oss utanför på dagis så hon bakade pepprkakorr, satte upp granen och ljusstakar, vi fik julkalendrar och julklappar. Älskar min mamma för hon gör allt för att få oss att känna oss som queens i det här livet som inte hade varit värt ett skit utan henne och resten av familjen och såklart mina vänner, probably the best friend in the world! Jag vet helt ärligt inte vad jag skulle gjort utan deras stöd. omöjligt att förklara
Visst kan man vara helt tom ibland?! Sårad men ändå helt tom, man vet inte riktigt vad man ska känna. Det känns som att man nästan spriker av alla känslor man vill få ut men när man försöker känna efter så finns där ingenting att hämta. Ibland tar man sig verkligen vatten över huvudet och får sig en läxa man sent glömmer, alla skuldkänslor, ångesten man aldrig blir kvitt och det dåliga samvetet som sätter sig som oljefläckar sätter sig på den finaste tröjan man har. Man blir arg och frustrerad och tänker "hur jävla dum är jag egentligen?" Det händer ofta speciellt i våra liv, vi unga som ännu inte vet vart livet kommer föra oss. Tänker tillbaka på hur det var förut när vi var små barn då man inte kände av ansvaret eller sorgen att vara vuxen, då när vi inte grät över sårade känslor eller krossade drömmar, då vi inte grät över den falska kärleken eller dåliga resultat i skolan utan då man bara grät när man trillade och skrapade upp sitt ben på väg hem från dagis, när man grät för att man inte fick den senaste "Babyborn"-dockan från Toy'R'us. Man saknar det och ja tror man alltid kommer sakna de förgångna även om man just under dem tiderna inte uppskattar det. En sak som alltid får mig att le no matter what är mina vänner, min familj och livets vackra! Jag älskar att leva livet när jag vet att jag har er!
GOOD NIGHT BABES
Vaknade imorse, så jävla trött, huvudvärk och ont i hela kroppen. Det har varit så i en hel vecka nu! Antar att det är mitt eget fel eftersom jag inte sköter mina sovetider längre. Särpning på det nu ska lägga mig senast 23.00 idag upp klockan sju imorgon :)
Jobbet idag som vanligt. Slutade vid halv fyra ungefär gick över gatan till 24seven där jag ska börja träna. Vidaare till knutan köpte pasta och sen tog jag tåget hem. Blir lycklig så fort jag kommer genom dörren och ser min bebis sova på soffan i vardagsrummet. Suzan bar upp honom och la honom i vårt rum i sin säng. Han vaknar efter en stund och säger "Mimmi varför går du till jobbet jag älskar ju dig" jag dog, vet ni hur det känns att höra sin bror säga det?! Han är två år (mashalla) han prtar som om han vore 20 och han får mitt hjärta att börja dansa, när jag ser honom kan jag inte sluta skratta. Han är vårt lilla mirakel!
Nu sitter jag bara och tråkar som fan sk snrt ldd hem gossip girl, titt ett tag sen nana. Mamma har köpt pepparkaksdeg som jag smygäter på hela tiden, påminner mig om min barndom när det var jul i Sverige, mamma ville inte att vi skulle känna oss utanför på dagis så hon bakade pepprkakorr, satte upp granen och ljusstakar, vi fik julkalendrar och julklappar. Älskar min mamma för hon gör allt för att få oss att känna oss som queens i det här livet som inte hade varit värt ett skit utan henne och resten av familjen och såklart mina vänner, probably the best friend in the world! Jag vet helt ärligt inte vad jag skulle gjort utan deras stöd. omöjligt att förklara
Visst kan man vara helt tom ibland?! Sårad men ändå helt tom, man vet inte riktigt vad man ska känna. Det känns som att man nästan spriker av alla känslor man vill få ut men när man försöker känna efter så finns där ingenting att hämta. Ibland tar man sig verkligen vatten över huvudet och får sig en läxa man sent glömmer, alla skuldkänslor, ångesten man aldrig blir kvitt och det dåliga samvetet som sätter sig som oljefläckar sätter sig på den finaste tröjan man har. Man blir arg och frustrerad och tänker "hur jävla dum är jag egentligen?" Det händer ofta speciellt i våra liv, vi unga som ännu inte vet vart livet kommer föra oss. Tänker tillbaka på hur det var förut när vi var små barn då man inte kände av ansvaret eller sorgen att vara vuxen, då när vi inte grät över sårade känslor eller krossade drömmar, då vi inte grät över den falska kärleken eller dåliga resultat i skolan utan då man bara grät när man trillade och skrapade upp sitt ben på väg hem från dagis, när man grät för att man inte fick den senaste "Babyborn"-dockan från Toy'R'us. Man saknar det och ja tror man alltid kommer sakna de förgångna även om man just under dem tiderna inte uppskattar det. En sak som alltid får mig att le no matter what är mina vänner, min familj och livets vackra! Jag älskar att leva livet när jag vet att jag har er!
GOOD NIGHT BABES
Kommentarer
Trackback
