- Att hata, att älska - att respektera!

 - När man tror att man vet !

Plötsligt insåg jag att jag är fast, inflätad i något jag inte vet vart det kommer leda. Är jag dum, oklok eller bara normal ung tjej? Har jag mist min styrka att kunna säga nej, har jag mist min styrka att stå på mig och säga ifrån? Har du gjort mig svag och liten? Har du gjort dig själv till min "herre"? Vad har hänt, och när fan blev jag såhär? Det är inte rätt, det är fel av mig att låta detta hända. Känner mig nerfryst, fast, fängslad, nedtryckt? Nej värre, krossad, splittrad. FAN!! Vad är jag rädd för? Vad är det jag fruktar så oerhört att jag förvandlar mig själv till någon jag inte är? Kommer livet någonsin bli som jag drömt om att det ska bli? Kommer jag att se tillbaka och tänka: "Jag klarade mig ur de värsta tiderna en människa kan". Eller kommer jag nöja mig med detta? Jag är trött och sliten. Men jag är en "surviver" och jag ger inte upp i förrän jag nått mitt mål. Goodnight people :)



Även när ni alla lämnar mig och när allt känns meningslöst så vet ni att jag kommer ha mitt skratta kvar
Styrkan föddes med mig och den kommer inte lämna mig, aldrig någonsin !!!

¤Underskatta aldrig mig för att jag ständigt ler ¤

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0