- Hej !
- Give thanks to Allah !
Jag verkligen känner det i hela kroppen, hur det närmar sig. Varje dag är en dag närmare, varje dag är en dag värre. Känns som om allt förändras, som om man förlorar något och vinner något nytt varje timme, dag, vecka, månad. Känner mig stressad men ändå så jävla lugn men samtidigt så rädd. Jag glömmer att tänka positivt och allt blir bara så fel. Glömmer att känna glädjen, att minnas kärleken. Jag har vunnit mycket mer än jag förlorat de senaste åren och det mesta jag förlorat har varit sådant som jag inte behövt. Men även saker som alltid kommer ha betydelse i mitt liv har jag mist och kanske är det det som lämnar de sjupaste såren. Det är aldrig lätt, livet alltså. Man får kämpa så länge man lever. Spelar ingen roll om man är rik eller fattig, snygg eller ful, stor eller liten. Vi sitter alla i samma båt med samma regler vi spelar samma spel och lever i samma värld. Men vi är alla olika och anpassar oss olika. Därför har vissa det svårare än andra. Så tro aldrig att du har det dåligt, aldrig att du är olycklig om du lever i Sverige. Svärige är ett mirakel-land jämfört med andra länder. Ett land med allt man kan önska sig som människa. Här finns kärlek och vänskap, mat och tak över huvudet, här finns människor som verkligen kan älska. Så varför klagar jag? Varför tror jag att jag inte kan lyckas även om jag VET att jag kan? Varför i all världen tvivlar en människa som bor i Sverige på ett bra liv?
Det är svårt att alltid vara positiv, inte bara för mig utan för alla människor. Man kan inte alltid må bra ibland måste man få ut ilska, tårar och hat. Ibland måste man kunna uttrycka sig med andra känslor mer än skratt. Så glöm inte att alltid finnas där för en vän, en syster, en bror, en mor, en far även när dem är negativa och glömmer att livet är det bästa man kan leva !
Mariam - practise what you preach !
Jag verkligen känner det i hela kroppen, hur det närmar sig. Varje dag är en dag närmare, varje dag är en dag värre. Känns som om allt förändras, som om man förlorar något och vinner något nytt varje timme, dag, vecka, månad. Känner mig stressad men ändå så jävla lugn men samtidigt så rädd. Jag glömmer att tänka positivt och allt blir bara så fel. Glömmer att känna glädjen, att minnas kärleken. Jag har vunnit mycket mer än jag förlorat de senaste åren och det mesta jag förlorat har varit sådant som jag inte behövt. Men även saker som alltid kommer ha betydelse i mitt liv har jag mist och kanske är det det som lämnar de sjupaste såren. Det är aldrig lätt, livet alltså. Man får kämpa så länge man lever. Spelar ingen roll om man är rik eller fattig, snygg eller ful, stor eller liten. Vi sitter alla i samma båt med samma regler vi spelar samma spel och lever i samma värld. Men vi är alla olika och anpassar oss olika. Därför har vissa det svårare än andra. Så tro aldrig att du har det dåligt, aldrig att du är olycklig om du lever i Sverige. Svärige är ett mirakel-land jämfört med andra länder. Ett land med allt man kan önska sig som människa. Här finns kärlek och vänskap, mat och tak över huvudet, här finns människor som verkligen kan älska. Så varför klagar jag? Varför tror jag att jag inte kan lyckas även om jag VET att jag kan? Varför i all världen tvivlar en människa som bor i Sverige på ett bra liv?
Det är svårt att alltid vara positiv, inte bara för mig utan för alla människor. Man kan inte alltid må bra ibland måste man få ut ilska, tårar och hat. Ibland måste man kunna uttrycka sig med andra känslor mer än skratt. Så glöm inte att alltid finnas där för en vän, en syster, en bror, en mor, en far även när dem är negativa och glömmer att livet är det bästa man kan leva !
Mariam - practise what you preach !
Kommentarer
Trackback