- ÄLSKAR ER !
- I'm always here!
Here i go again. Ja då var man tillbaks till bolggandet, datan och allt det dära. I fredags tog jag studenten och jag har verkligen inte pallat uppdatera men nu är jag här..
Studenten var underbar, det var något sjukt med den dagen som jag inte kan glömma. En känsla som fortfarande sitter fastklistrad inom mig. Bara känsklan när vi sprang ut på skolgården och skrek med klassen det var så underbart att se min mamma stå där med stolthet i ögonen och mina syskon, jag tackar er för allt. Och mina vänner som jag sprang ut med som jag gick ner mot kärnan med som har stöttat mig under dessa tre åren, vad fan vore jag utan alla er människor. Tack!
Det började med en hektisk morgon som jag sent kommer glömma. Jag hade stält klockan på 5.00 för att dra iväg och fixa håret och hinna med allt men som vanligt somnade jag för sent och när klockan väl ringde hörde jag inte den för jag sov så djupt så jag vaknade halv åtta och som alla studenter vet så började vår champangefrukost klockan åtta. Men som vanligt kan jag alltid räkna med mina vänner och den här gången var det Matilda som jag ringde hon hade precis satt sig i bilen och skulle åka till Åstorp och hämta Deborah så hon sa att dem skolle göra ett stop och plocka upp mig oxå, damn vilken lättnad :) Satte snabbt på mig min klänning duschade håret slängde ner allt jag behövde i en stor väska och sprang ut i parkeringen där Matilda och hennes pappa stod och väntade med bilen. Därefter plockade vi utt Debzi och åkte mot nästa stop: klassens champangefrukost hos Jonna. Så underbart det var när man kom in där och alla satt med studentmössorna och vita klänningar, champange och bar på ett leende som räckte upp till månen. Vi sjöng och skrek och visslade med visselpiporna. Och några få timmar senare åkte vi in till skolan där vi skulle bli studentfotade, äta studentmiddag och höra ett band sjunga. Det började såklart med att vi samlades i klassrummet där vi alla skrev i varandras mössor och minglade lite sen gick vi och tog klassfotot. Det bästa var ändå att vara inne i aulan och höra bandet spela olika låtar, några som man kände igen och andra som man aldrig hade hört men för oss spela det ingen jävla roll vi sjöng med ändå. Vi stod upp och dansade och skrek och hade oss, jag och mina tjejer tog över scenen som vi alltid gör. Det blev blandade känslor men mest skratt trots allt vi kommer sakna i skolan.
Efter det åt vi middag och sen bar det av ut mot entén: Vi skulle äntligen springa ut, oh gud vilken känsla, man visste inte vad man skulle göra man bara skrek och skratta, vi till och med grät samtidigt som vi skrattade och plötsligt hör vi i högtalarna: MP3EXPO AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA. vi sprang ut som idioter skrek och sjöng, vi hoppade och alla letade med iver efter sina anhöriga. Jag såg mamma och tänkte hur glad jag är för jag har min familj. Började gråta som ett barn och det ösregnade men det gjorde inget vi ignorerade det. Jag fick min skylt och kramade alla. Tog mig ut ur folkmassan och hittade mina närmaste vänner sen bar det av ner mot Kärnan. Det öste ner regn men ingen hade någon aning om det, för det var vår dag, vi njöt bara och plötsligt var vi framme vid Kärnan och när vi sprang ner för terassen kändes det som om allt började om på nytt, glädjen och sorgen, skrattet och gråten, alla minnen från skolan, alla minnen med dem jag aldrig kommer glömma. När vi kom ner blev jag attackerad av mina närmaste med rosor, nallar och kameror, alla fotade och filmade och log, hälsade jag stod i centrum av allt och jag kunde skämma ut mig hur jag ville, skrika springa hoppa utan att någon tittade snett eller bad mig växa upp hahah som dem flesta vanligtvisa gör. Sen gick vi runt statyn, sju varv som man ska göra men jag sprang för att jag ville åka bil hahah.
Träffade Liza, Maria, Ahsse, Saranda som jag skulle åka med vi i den röda cabben. Vi åkte runt runt runt i stan i flera timmar bara skrek och skratta och jag vet inte vad mer. Med hög musik och fem av hElsingborgs snyggaste tjejer i bilen som sjung och dansade säg mig, kan det fucking bli bättre? NEJ VI ÄR BÄST OCH DET KOMMER ALLTID VARA SÅ.
Blev hämtad i Knutpunkten av storasyster och hon tog mig hem där dem satt och väntade på mig för att börja festen. Vi begav oss mot lokalen och började festen, fick världens underbaraste presenter och den bästa kvällen någonsin. Tusen tack. Bilder kommer i nästa inlägg. Pusss på alla söta tigrar där ute <3<3<3
Men jag bjuder på den här
FYFAN VAD VI ÄR BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄST !!!!!
Here i go again. Ja då var man tillbaks till bolggandet, datan och allt det dära. I fredags tog jag studenten och jag har verkligen inte pallat uppdatera men nu är jag här..
Studenten var underbar, det var något sjukt med den dagen som jag inte kan glömma. En känsla som fortfarande sitter fastklistrad inom mig. Bara känsklan när vi sprang ut på skolgården och skrek med klassen det var så underbart att se min mamma stå där med stolthet i ögonen och mina syskon, jag tackar er för allt. Och mina vänner som jag sprang ut med som jag gick ner mot kärnan med som har stöttat mig under dessa tre åren, vad fan vore jag utan alla er människor. Tack!
Det började med en hektisk morgon som jag sent kommer glömma. Jag hade stält klockan på 5.00 för att dra iväg och fixa håret och hinna med allt men som vanligt somnade jag för sent och när klockan väl ringde hörde jag inte den för jag sov så djupt så jag vaknade halv åtta och som alla studenter vet så började vår champangefrukost klockan åtta. Men som vanligt kan jag alltid räkna med mina vänner och den här gången var det Matilda som jag ringde hon hade precis satt sig i bilen och skulle åka till Åstorp och hämta Deborah så hon sa att dem skolle göra ett stop och plocka upp mig oxå, damn vilken lättnad :) Satte snabbt på mig min klänning duschade håret slängde ner allt jag behövde i en stor väska och sprang ut i parkeringen där Matilda och hennes pappa stod och väntade med bilen. Därefter plockade vi utt Debzi och åkte mot nästa stop: klassens champangefrukost hos Jonna. Så underbart det var när man kom in där och alla satt med studentmössorna och vita klänningar, champange och bar på ett leende som räckte upp till månen. Vi sjöng och skrek och visslade med visselpiporna. Och några få timmar senare åkte vi in till skolan där vi skulle bli studentfotade, äta studentmiddag och höra ett band sjunga. Det började såklart med att vi samlades i klassrummet där vi alla skrev i varandras mössor och minglade lite sen gick vi och tog klassfotot. Det bästa var ändå att vara inne i aulan och höra bandet spela olika låtar, några som man kände igen och andra som man aldrig hade hört men för oss spela det ingen jävla roll vi sjöng med ändå. Vi stod upp och dansade och skrek och hade oss, jag och mina tjejer tog över scenen som vi alltid gör. Det blev blandade känslor men mest skratt trots allt vi kommer sakna i skolan.
Efter det åt vi middag och sen bar det av ut mot entén: Vi skulle äntligen springa ut, oh gud vilken känsla, man visste inte vad man skulle göra man bara skrek och skratta, vi till och med grät samtidigt som vi skrattade och plötsligt hör vi i högtalarna: MP3EXPO AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA. vi sprang ut som idioter skrek och sjöng, vi hoppade och alla letade med iver efter sina anhöriga. Jag såg mamma och tänkte hur glad jag är för jag har min familj. Började gråta som ett barn och det ösregnade men det gjorde inget vi ignorerade det. Jag fick min skylt och kramade alla. Tog mig ut ur folkmassan och hittade mina närmaste vänner sen bar det av ner mot Kärnan. Det öste ner regn men ingen hade någon aning om det, för det var vår dag, vi njöt bara och plötsligt var vi framme vid Kärnan och när vi sprang ner för terassen kändes det som om allt började om på nytt, glädjen och sorgen, skrattet och gråten, alla minnen från skolan, alla minnen med dem jag aldrig kommer glömma. När vi kom ner blev jag attackerad av mina närmaste med rosor, nallar och kameror, alla fotade och filmade och log, hälsade jag stod i centrum av allt och jag kunde skämma ut mig hur jag ville, skrika springa hoppa utan att någon tittade snett eller bad mig växa upp hahah som dem flesta vanligtvisa gör. Sen gick vi runt statyn, sju varv som man ska göra men jag sprang för att jag ville åka bil hahah.
Träffade Liza, Maria, Ahsse, Saranda som jag skulle åka med vi i den röda cabben. Vi åkte runt runt runt i stan i flera timmar bara skrek och skratta och jag vet inte vad mer. Med hög musik och fem av hElsingborgs snyggaste tjejer i bilen som sjung och dansade säg mig, kan det fucking bli bättre? NEJ VI ÄR BÄST OCH DET KOMMER ALLTID VARA SÅ.
Blev hämtad i Knutpunkten av storasyster och hon tog mig hem där dem satt och väntade på mig för att börja festen. Vi begav oss mot lokalen och började festen, fick världens underbaraste presenter och den bästa kvällen någonsin. Tusen tack. Bilder kommer i nästa inlägg. Pusss på alla söta tigrar där ute <3<3<3
Men jag bjuder på den här
FYFAN VAD VI ÄR BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄST !!!!!
Kommentarer
Trackback
