- STUDENTBILDER <3
- Go with the flow, HELL no!!!
Debzi, Matilda & Jag, på väg till klassens champangefrukost :)
- Champangefrukost: skåååååååååååål
- Studentmiddag i skolan: Vi gillar det
- Champangefrukost: Johanna& Jag
Matilda,Debz & isabel
Champangefrukost
- FYFAN VAD JAG ÄR BRA
Det blev blandat men jag svslutar med en bild på trion <3
Det var ingen som sa att det skulle kännas såhär tomt efteråt, ingen sa att trots lyckan att man klarat av de tre åren skulle man må dåligt över att dem är över. Innan vi slutade kände jag längtan till framtiden och nu känner jag längtan och saknad tillbaka. Vi hade stunder man inte kan glömma, stunder som gjorde skolan till den bästa och för att tala från eget tycke så lärde vi känna varandra precis som var och en är. Vi som genomgick ettan tillsammans i klass Mp1d hade det sjukaste året jag kan minnas i hela min skoltid. Vi har minnen som räcker livet ut och de minnena ger oss ett livslångt liv på grund av alla skratt vi fick oss. Sen började vi tvåan och blev uppdelade trodde inte det skulle vara lika bra men det blev det för jag fann mina bästa vänner under den här tiden. Tårar, skratt, bråk och making up, vi lärde känna varandra utifrån och in och vi lärde oss om varandras svagheter och styrkor. För mig är det här oförglömligt både skoltiden och studentdagen. Maria & Liza som jag kom extra nära ni ska veta att ni blivit min styrka och min svaghet på samma gång. Så fort jag vet att någon av er mår dåligt blir jag galen vill bara ta ifrån er smärtan som ni går igenom men jag vet att ni har allt som krävs för att klara er genom allt. Och ni ställer upp no matter what detsamma gäller mig. Jag finns här för er precis som ni funnits för mig under dessa tre åren. Vem om inte er har jag att tacka för jag klarat mig genom alla nedgångarna, vem om inte ni har funnits där när jag har gråtit och även när jag skrattat, vem om inte ni lärde mig att efter regn kommer solsken och vem om inte NI är mitt solsken? Tack tjejer för allt, tack för tiden, för minnena och för att ni alltid håller det ni lovar. Jag älskar er så oerhört mycket, det är svårt att förklara hur jobbigt det är att det inte kommer bli som det var då att vi inte längre kommer kunna ses varje dag och snacka massa om allt och skratta åt allt. Men en sak är säker att vad som än händer och vart jag än är så kommer jag alltid alltid att finnas där för er TACK !!!!
Debzi, Matilda & Jag, på väg till klassens champangefrukost :)
- Champangefrukost: skåååååååååååål
- Studentmiddag i skolan: Vi gillar det
- Champangefrukost: Johanna& Jag
Matilda,Debz & isabel
Champangefrukost
- FYFAN VAD JAG ÄR BRA
Det blev blandat men jag svslutar med en bild på trion <3
Det var ingen som sa att det skulle kännas såhär tomt efteråt, ingen sa att trots lyckan att man klarat av de tre åren skulle man må dåligt över att dem är över. Innan vi slutade kände jag längtan till framtiden och nu känner jag längtan och saknad tillbaka. Vi hade stunder man inte kan glömma, stunder som gjorde skolan till den bästa och för att tala från eget tycke så lärde vi känna varandra precis som var och en är. Vi som genomgick ettan tillsammans i klass Mp1d hade det sjukaste året jag kan minnas i hela min skoltid. Vi har minnen som räcker livet ut och de minnena ger oss ett livslångt liv på grund av alla skratt vi fick oss. Sen började vi tvåan och blev uppdelade trodde inte det skulle vara lika bra men det blev det för jag fann mina bästa vänner under den här tiden. Tårar, skratt, bråk och making up, vi lärde känna varandra utifrån och in och vi lärde oss om varandras svagheter och styrkor. För mig är det här oförglömligt både skoltiden och studentdagen. Maria & Liza som jag kom extra nära ni ska veta att ni blivit min styrka och min svaghet på samma gång. Så fort jag vet att någon av er mår dåligt blir jag galen vill bara ta ifrån er smärtan som ni går igenom men jag vet att ni har allt som krävs för att klara er genom allt. Och ni ställer upp no matter what detsamma gäller mig. Jag finns här för er precis som ni funnits för mig under dessa tre åren. Vem om inte er har jag att tacka för jag klarat mig genom alla nedgångarna, vem om inte ni har funnits där när jag har gråtit och även när jag skrattat, vem om inte ni lärde mig att efter regn kommer solsken och vem om inte NI är mitt solsken? Tack tjejer för allt, tack för tiden, för minnena och för att ni alltid håller det ni lovar. Jag älskar er så oerhört mycket, det är svårt att förklara hur jobbigt det är att det inte kommer bli som det var då att vi inte längre kommer kunna ses varje dag och snacka massa om allt och skratta åt allt. Men en sak är säker att vad som än händer och vart jag än är så kommer jag alltid alltid att finnas där för er TACK !!!!
Kommentarer
Trackback
