- Can I work this out?!

Sitter och tänker på hur lätt allt var för ungefär 1-2 år sen. Jag trodde ofta att jag hade det jobbigt då och att saker aldrig kunde bli värre men nu när jag ser tillbaka så önskar jag att det var så bra idag. Jag ser på mitt liv som om det var över redan nu. Känns som om alla förväntar sig mirakel av mig redan nu och jag känner mig ensam även om jag har världens finaste familj och syskon. Känns som om jag förlorat förtroendet för alla människor och när jag pratar med någon känner jag alltid en rädsla för att öppna mig. Jag var inte sån förut men livet gör mig faktiskt rädd för att lita på människor. Tänker på hur jag hade det i gymnasiet, typ början. Kommer aldrig glömma och jag kan med handen på hjärtat säga att jag kan gå om dem tre åren igen med nöje. Studentdagen var underbar men nu efteråt tänker jag att den dagen stals dem bästa tre åren av mig. Jag saknar alla stunder jag haft, med alla elever och lärare, saknar till och med de människorna som irriterade mig. Saknar den äckliga maten, saknar dem idiotiska araberna som bara snackade skit om allt och alla, ja ni fattar saknar allt till och med det jag ogillade med skolan. Och inte ng med det så dyker det upp problem efter problem och man kan inte längre kontrollera sitt humör som man kunde innan. Jag har blivit så lättirriterad och arg, så fort någon så lite som rör vid mig ryter jag till. Pallar inte klaga fan men pest pest pest. Vill utomlaaands bara boooooooooooooort härifrån !!!!!!1

When I think of you my heart smiles,
but i'm not gonna lie and say everything is great
Cuz it ain't
I feel the distance and it's hurting me
like if it never was meant to be.
I'm trying to be strong, trying to hold on
I've tried for so long.
But in my heart it's woams everywhere
i wish you could be here somewhere near
I guess it's been to long
All the love we have is helping us now
but will we make it through tomorrow?


Saknar