- We're no longer !

Dagarna går, timmarna springer förbi. Vi är nära studenten och ännu närmare till min 18-årsdag. Är det verkligen höjdpunkten i livet, nu? Det enda jag längtar efter är att få se mina föräldrars stolta ögon och höra deras "grattis". Det enda jag önskar mig är att få vara med min underbara familj dem som alltid ställer upp. Mitt liv går ut på att göra dem stolta och hjälpa dem till vilket pris, mot alla odds. Pracis som dem hjälper mig. Jag tänker aldrig svika er, tänker aldrig lämna er eller vända er ryggen. Ni är min styrka, min lycka mitt allt. Och jag har mamma att tacka för SÅÅ mycket och min far att älska för hans uppoffringar. Jag vet att jag aldrig kan ge er vad ni gett oss, jag vet att jag aldrig kan betala tillbaka. Men ni gör det inte för att skuldsätta oss utan för att ni älskar oss och jag vet det. Vi alla vet det, för ni uppfostrade oss på det sättet, att alltid vara tacksamma för allt vi har. Vi har aldrig för lite av något och det gör mig så stolt att se på er, ni har gjort tio gånger mer för oss än många andra föräldrar gör för sina barn. Så evigt tacksam.

"Glöm oss för vi glömmer dig, hata oss för vi hatar dig. Du har aldrig visat kärlek när vi älskade dig. När vi förlät, när vi stöttade, när vi hjälpte dig. Du vände oss ryggen precis när det höll på att fixa sig. Svik oss, men vi håller ihop ändå, för vi har något du aldrig kommer förstå, något du aldrig kommer få. Vi har hjärtan, kärlek och respekt, vi har det. Såra oss, försök att krossa oss, var vår fiende men vi är starka, för vi är ett team, vi är allt du någonsin kommer önska dig. Vi är det finast, vackraste och starkaste i dig. Glöm oss nu för du finns inte mer."




Mariam - practise what you preach -:-