- Såg dig vända ryggen & gå !

Det gick jättebra på provet, väldigt nöjd. Och så tackar vi Gud för allt här i livet ! Tusen tack !

"Hur dagen började är svårt att förklara, det är svårt att beskriva en sådan känsla, en sådan upplevelse. Hon log mot mig och sa: min vän jag kan inte förklara det med ord och om jag berättar för dig kommer det bara sluta med tårar, jag skriver det istället och jag såg på henne och sa: skriv!
Hon började såhär Ett paradis: "Det var bestämt, mötet skulle ske för om inte så skulle vi glömma och gå vidare och visst ville vi ge det en chans. Resan var jobbig, allt var jobbigt och en konstig känsla bosatte sig i min mage, jag skakade. Allt skulle bli bra så fort jag såg honom, solen sken för första gången på flera månader, var det ett tecken eller? Skulle det bli en varm dag? Och svaret är ja, trots den grymma kylan var jag varm inombords. Mycket hände, men inget som vi senare skulle ångra. Jag hade aldrig varit så liten förut som just då, men hans ord lyfte mig högt högt och jag började le, fnittra, skratta. Jag kunde inte hålla mig, var gång jag såg på honom log jag och det gjorde ont att tänka att om ett par dagar skulle detta bara var ett minne, men timmarna gick. Vi spenderade dagarna tillsammans. Sista kvällen tillsammans var konstig men skön, vi satt på varsin sida av sängen och bara pratade om allt och ingenting. Trots att jag gjort saker som borde vara roligare i mitt liv så var det här den finaste kvällen jag varit med om. Morgonen var på väg och vi satt fortfarande uppe men vi hade slutat prata, på något sjukt sätt hade allt prat bara slutat och vi satt bara och glodde på varandra, det gör ont att tänka på det nu för jag saknar känslan. Vi somnade en stund och när jag vaknade igen fann jag att han hade somnat med sin hand i min och jag ville inte släppa. Såg på honom en lång stund innan jag insåg att drömmar kan uppfyllas. Det var absolut sista timmarna och vi satt på stationen bara pratade som den gårdagskvällen. Plötsligt kom tåget, nej jag ville inte, det var inte tid att släppa taget ännu men jag var tvungen. Han hjälpte mig med väskan och kysste min kind. Hans sista ord då var "vi minns". Det var den längsta hemresan jag gjort i mitt liv. Med både tårar och leende. Jag grät, vad sjukt att jag grät, varför? Vad var det som var speciellt? Allt var som en vanlig träff, men han gjorde dagarna till något helt annat och jag hoppas att den känslan är samma känsla man har i paradiset efter livet, för den var mer än perfekt. Det svåraste med resan? Att se honom vända ryggen och gå och han såg inte ens tillbaka. Var det värt det? Det är en fråga som ännu inte besvarats". När jag läste det hon skrivit om hennes upplevelse undrade jag, är hon kär? Inte någonstan säger hon något om hur hon känner nu och vad som hänt.

Jag ser inget fel med kärlek, men jag ser fel med det vi unga kallar för kärlek idag. Att vara kär är något stort, att älska är något större. Och man älskar inte i första taget, det finns ingen kärlek från första ögonkastet. Det finns bara en kärlek och det är den som växer fram mellan två människor, vare sig det gäller vänner, killar eller för religion. Man ska aldrig sälja sitt hjärta för lätt och man ska aldrig "leka" för svår. Var dig själv, lyssna till ditt hjärta men låt alltid, ALLTID hjärnan avgöra! 

Tack mor & far !

Ännu är han en liten ängel, men livet kommer göra honom till en man !

Mariam - practise what you preach -:-