- Sorry seams to be the hardest word !
- Det är så lätt att göra fel !
Om man ser sig om är man omringad av människor, människor som älskar, hatar, respekterar, hånar, ja man är omringad av alla möjliga människor med alla möjliga känslor. Jag är nöjd, glad för det jag har men det är alltid något som saknas, alltid något som inte stämmer. Jag vet att ingen finns kvar i slutändan, varken familj eller vänner. Alla hittar sina egna vägar, det är nog därför vår far uppfostrat oss för att vara ansvarsfulla och självständiga. Han om någon borde veta hur livet är. Det känns som om du glömt varför vi finns här, som om du bara struntar i allt som tidigare hänt. Jag är ledsen men jag kan inte glömma, jag sitter och tänker hela tiden på allt som var och hur det hände. Tänker fram och tillbaka på varför jag ens tänker på just detta, jag har varit med om massa fina minnen, minnen som aldrig suddas bort men just det här får mig att sluta tänka på något annat. Även om jag vet att det kommer fler så är jag rädd för att gå vidare, jag är rädd att det blir som alla andra minnen, att det stannar i bakgrunden av mitt liv.
Det är lätt att gå fel väg, lätt att glömma vem man egentligen är. Just för stunden är man vilse och man vet egentligen inte vad man vill det enda man vet är att man inte kan.ch att fråga är den svåraste vägen för man vet att man ger sig in på något man inte kan dra sig ur efteråt. Man riskerar alltid så mycket, man riskerar sig själv, sitt hjärta och sin själ. Men man gör det, bara för att få känna den känslan. Det är svårt men vi lever vidare, tar risker och gömmer oss för onskan. Jag vill bara glömma, gå vidare, lämna allt. Ja ALLT som jag har nu och bara försöka starta om på nytt. Men det går inte, det går inte att släppa, glömma eller gå vidare. Vi måste ta tag i det och avsluta det vi startat men det är så jävla svåååårt !
Jag hoppas du förstår, jag hoppas du kan se hur ont det gör i mig med. Jag ber att du kan glömma för jag vet att det är svårt och jag vill bara tacka för allt som du har gjort.
En gång i tiden var du min
men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland
där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet
i vårt såkallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm
Mariam - practise what you preach -:-
Om man ser sig om är man omringad av människor, människor som älskar, hatar, respekterar, hånar, ja man är omringad av alla möjliga människor med alla möjliga känslor. Jag är nöjd, glad för det jag har men det är alltid något som saknas, alltid något som inte stämmer. Jag vet att ingen finns kvar i slutändan, varken familj eller vänner. Alla hittar sina egna vägar, det är nog därför vår far uppfostrat oss för att vara ansvarsfulla och självständiga. Han om någon borde veta hur livet är. Det känns som om du glömt varför vi finns här, som om du bara struntar i allt som tidigare hänt. Jag är ledsen men jag kan inte glömma, jag sitter och tänker hela tiden på allt som var och hur det hände. Tänker fram och tillbaka på varför jag ens tänker på just detta, jag har varit med om massa fina minnen, minnen som aldrig suddas bort men just det här får mig att sluta tänka på något annat. Även om jag vet att det kommer fler så är jag rädd för att gå vidare, jag är rädd att det blir som alla andra minnen, att det stannar i bakgrunden av mitt liv.
Det är lätt att gå fel väg, lätt att glömma vem man egentligen är. Just för stunden är man vilse och man vet egentligen inte vad man vill det enda man vet är att man inte kan.ch att fråga är den svåraste vägen för man vet att man ger sig in på något man inte kan dra sig ur efteråt. Man riskerar alltid så mycket, man riskerar sig själv, sitt hjärta och sin själ. Men man gör det, bara för att få känna den känslan. Det är svårt men vi lever vidare, tar risker och gömmer oss för onskan. Jag vill bara glömma, gå vidare, lämna allt. Ja ALLT som jag har nu och bara försöka starta om på nytt. Men det går inte, det går inte att släppa, glömma eller gå vidare. Vi måste ta tag i det och avsluta det vi startat men det är så jävla svåååårt !
Jag hoppas du förstår, jag hoppas du kan se hur ont det gör i mig med. Jag ber att du kan glömma för jag vet att det är svårt och jag vill bara tacka för allt som du har gjort.
En gång i tiden var du min
men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland
där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet
i vårt såkallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm
Mariam - practise what you preach -:-
Kommentarer
Trackback