Solidad
- I got the smile to hide the pain that drives me insane !
En vanlig dag, med mindre skratt och mer gråt.
Det har hänt så mycket och så mycket har förändrats det senaste året.
Kanske har folk märkt att jag bara skriver när allt känns tungt eller kanske för bra.
Livet är en hård skola och vi lever alla i den som jämnlikar. Aldrig har jag ansett mig bättre än någon annan
och aldrig sämre heller. Vi har våra olika styrkor och svagheter. Kanske är mitt goda hjärta en sådan svaghet.
Jag har svårt för att se någon lida utan att tycka synd och ofta är jag den som gråter både när jag ser på film och hör historier. Men bland människor är jag precis tvärtom, då är jag den som skrattar åt allt.
Både det som är bra och det som är dåligt. Till och med till saker som jag inte ens förstår.
Det är sjukt hur ont det gör och hur jävla sårande det blir. Hörde en dålig nyhet i förrigår och kunde inte
sluta gråta. Vi går alla igenom så mycket skit här i livet och jag avundar de personer som kan lämna
allt bakom sig och gå vidare hur lätt somhelst. Jag är den personen som sitter och grubblar på en situation tills
det antingen löst sig eller efter ett långt tag när man börjat förtränga det.
Det kanske blir lättare såhär:
Det finns en tjej som jag känner som har flera bekymmer, hon ler hela dagen skrattar och mår bra med sina vänner. Men så fort hon är ensam blir allt så mörkt och kallt, tårar slutar aldrig rinna för hennes kind. det är svårt för henne att förstå vad som händer i hennes liv och det är alltid problem och bråk, det ena efter det andra. Hon ser sitt liv som en motorväg och hon står mitt i den; Billarna kör förbi och ofta får hon slag och stötar, hon springer från sida till sida men kommer aldrig undan bilarnas hårda krockar. Men hon hoppas och har tron att det en dag ska bli bättre.
Trots allt detta har hon ork att skratta och le framför människor för att folk inte ska tro hon är olycklig. För det värsta hon vet är när människor tycker synd om henne och hon tolererar inte att någon klappar henne på huvudet och säger det är inte så farligt det ordnar sig snart. Och just nu är hennes hjärta krossat och allt är uppochner. Hon vet varken ut eller in.
Hon har blivit sviken av vänner, nära och kära allt möjligt och hon vet inte längre vad tillit är. Men hon har fortfarande en liten tröst och något som hon värderar mest av allt; sin familj och sina närmaste vänner.
And i'm drowning in my own tears tonight !
SOLIDAD SOLIDAD SOLIDAD SOLIDAD SOLIDAD SOLIDAD SOLIDAD !!!!
I'm breathless now, nothing is what it used to be.
But I can't change the way you think of me.
I'm not lonely but i'm alone
and the only thing that holding me alive is my tone
En vanlig dag, med mindre skratt och mer gråt.
Det har hänt så mycket och så mycket har förändrats det senaste året.
Kanske har folk märkt att jag bara skriver när allt känns tungt eller kanske för bra.
Livet är en hård skola och vi lever alla i den som jämnlikar. Aldrig har jag ansett mig bättre än någon annan
och aldrig sämre heller. Vi har våra olika styrkor och svagheter. Kanske är mitt goda hjärta en sådan svaghet.
Jag har svårt för att se någon lida utan att tycka synd och ofta är jag den som gråter både när jag ser på film och hör historier. Men bland människor är jag precis tvärtom, då är jag den som skrattar åt allt.
Både det som är bra och det som är dåligt. Till och med till saker som jag inte ens förstår.
Det är sjukt hur ont det gör och hur jävla sårande det blir. Hörde en dålig nyhet i förrigår och kunde inte
sluta gråta. Vi går alla igenom så mycket skit här i livet och jag avundar de personer som kan lämna
allt bakom sig och gå vidare hur lätt somhelst. Jag är den personen som sitter och grubblar på en situation tills
det antingen löst sig eller efter ett långt tag när man börjat förtränga det.
Det kanske blir lättare såhär:
Det finns en tjej som jag känner som har flera bekymmer, hon ler hela dagen skrattar och mår bra med sina vänner. Men så fort hon är ensam blir allt så mörkt och kallt, tårar slutar aldrig rinna för hennes kind. det är svårt för henne att förstå vad som händer i hennes liv och det är alltid problem och bråk, det ena efter det andra. Hon ser sitt liv som en motorväg och hon står mitt i den; Billarna kör förbi och ofta får hon slag och stötar, hon springer från sida till sida men kommer aldrig undan bilarnas hårda krockar. Men hon hoppas och har tron att det en dag ska bli bättre.
Trots allt detta har hon ork att skratta och le framför människor för att folk inte ska tro hon är olycklig. För det värsta hon vet är när människor tycker synd om henne och hon tolererar inte att någon klappar henne på huvudet och säger det är inte så farligt det ordnar sig snart. Och just nu är hennes hjärta krossat och allt är uppochner. Hon vet varken ut eller in.
Hon har blivit sviken av vänner, nära och kära allt möjligt och hon vet inte längre vad tillit är. Men hon har fortfarande en liten tröst och något som hon värderar mest av allt; sin familj och sina närmaste vänner.
And i'm drowning in my own tears tonight !
SOLIDAD SOLIDAD SOLIDAD SOLIDAD SOLIDAD SOLIDAD SOLIDAD !!!!
I'm breathless now, nothing is what it used to be.
But I can't change the way you think of me.
I'm not lonely but i'm alone
and the only thing that holding me alive is my tone
Kommentarer
Trackback