- It keeps pulling me back !

Fan vad jag hatar denna känslan, nästan som om man misslyckats med något i livet, mår så dåligt och jag vet inte varför. Ångest ångest ångest. Så jävla äcklig känsla och jag orkar inte det just nu. Varför kommer allt på en gång. Alla sår & sorger. Aldrig en dag för att vila ögonen, aldrig en hel dag fri från tårar. Jag hatar att klaga på livet för jag vet att jag har det tusen gånger bättre än många andra runt om mig men ingen är fri från bekymmer & jag vet att även alla ni som läser nu har era, små som stora. Men egentligen spelar det ingen roll om det är något stor eller någon liten bagatell det handlar om för man mår ändå dåligt av det. Det skär i själen !

Min familj gör mig lycklig. Och en av dem som gör mig mest lycklig är Acke min storebror. Så sjukt tacksam över att du finns med oss. Oavsett när hur & var du är har du alltid funnits där för mig. Jag älskar dig för att du ställer upp & förstår dig på mig på ett sätt som andra inte kan förstå. Det är svårt att förklara hur tacksam jag är över allt du gör för mig och jag kommer aldrig kunna betala tillbaka allt, det kanske är därför man säger "man står aldrig i skuld till sin familj". Spelar ingen roll vad jag gör mina tjänster kommer aldrig komma i närheten av vad du gjort för mig & våra syskon. Jag ber till gud att du blir mer & mer framgångsrik än vad du redan är & att jag alltid får se dig på topp !