- Livet går vidare !

Veckan som gått: Hmm, började veckan med nationella prov i spanska, fortsättningen alltså. Men problemet är jag minns knappt resten av veckan. Jag var på teater med några av tjejerna på torsdagen. Och i fredags vad det ganska lugnt skoldag men senare blev det mer stressigt. Det var fest hos Matilda för vi skulle fira hennes födelsedag. Åkte till stan och mötte upp Debzi och försökte hitta en present & vi mötte även Hala (brors fruga) en stund senare. Men efter ungefär 40 minuter gav vi upp letandet i stan och bestämde att vi skulle dra till väla. Tyvärr blev det inte så utan jag åkte hem och lämnade stackars Debzi att fixa presenten själv. Hon var jätteduktig och köpte en skitsnygg sminkväska. Mhhm :) Tack debzii! Åkte hem och satt och funderade över vad jag skulle ha på mig i omkring tre timmar. Fett svårt alltså helt irriterande. Duscha klädde på mig och skulle precis sminka mig när debi säger skynda bussen går om 4 minuter. MEN FÖRFAN HERREGUD VAD MAN BEHÖVER STRESSA. Inte nog med det så springer jag till bussen och inser att jag glömt kortet hemma, så jag får springa tillbaka som en idiot och hämta det och ännu en gång kuta till hållplatsen där bussen stod. Hade det underbart på festen, roliga människor men jag var helt sliten och trött. Skolan är verkligen inte lätt just nu och den kommer inte bli lättare heller. Jag hoppas bara att jag fortsätter på det här spåret nu.
Lördagen började oxå väldigt bra. Städade och drog till stan med Lilli, Jones & Suz. Dem gick på bio och jag skulle gå en shoppingrunda. Efter det drog vi och åt & sedan en liten fika på Café Viva. Det är skönt att avsluta veckan med en lugnt kväll i ett umgänge som mitt. Mina systrar är det finaste jag har. Saknar Nora så mycket bara. Jag önskar du bodde närmare hjärtat :(  Men men, för mig slutade dagen som ett helvete och jag vill aldrig mer känna mig så liten, aldrig mer känna mig så svag och ensam. För jag vet att jag är en stark människa och jag klarar allt.

Spelar ingen roll hur många tårar det är, det spelar ingen roll för vem eller varför. Det enda som spelar roll är att jag aldrig glömmer. Det enda som pelar roll är att livet är såhär, man får vad man förtjänar, det får vi alla. Och ingen, absolut ingen är perfekt. Varken jag eller du. Visst säger man älska, glömma och förlåta. Men oavsett vad som än händer så glömmer jag aldrig. Och förlåter alltid. Drömmar blir bara verklighet när man kämpar för dem och jag gör det. För det finns ingen annan som kan hjälpa mig att nå mina drömmar mer än jag själv. Den enda människan jag kan lita på är mig själv. Trots att jag har flera vänner och en hel familj så vet jag att alla tar sin väg till slut, alla gör vad som är bäst för dem och det borde även jag. Jag skiter i folks skitsnack, deras munnar går 24/7. Varje tår som föll och varje sår som uppkom kommer gå tillbaka till de människor som var skyldiga. Varje gång jag känt mig nere och varje dag som jag inte orkat med något ska ni få betala för. Men det är inte jag som straffar det är Gud. Jag hoppas att allt blir bra !!!!

Mariam.s - from my heart -:-